Sarah

Lyssnade på programmet Söndagarna med Stina Wollter igår när jag skulle sova. Hon pratade med Pêl som är nomad, och nu känner jag bara att jag vill bli som han, i alla fall för ett tag. Kommer ofta tillbaka till den känslan, att jag vill bort och inte leva på en fast plats, utan vara mer rörlig. Som Thomas Hylland Eriksen säger, människan har fötter inte rötter! Tror han säger nått sånt i alla fall. Jag kan skrämmas av tanken på att börja plugga ett program och rota mig i 3 år... det e säkert jättekul på många sätt, och jag vill göra det nån gång. Men blir rädd att jag ska känna mig kvävd och tappa motivationen för snabbt. 

Tänk om man skulle tälta under en längre period i sommar? Och slippa tänka på hyran till lägenhet, och inte behöva oroa sig så mycket över pengar... Jag är verkligen inte sugen på att jobba. Låter säkert väldigt bortskämt eller att jag e lat, och ja lat är jag nog kanske.. Men jag är så opepp på en sommar med jobb, samtidigt som jag vill på festivaler, kunna dricka öl i slottskogen, kanske resa nånstans...och då måste man ju ha dessa jävla pengar. 

Känner mig ganska vilsen. Saknar honom.. Jag vet inte vad jag vill göra, har ingen ork riktigt att ta tag i saker. Inser att det inte e så långt kvar tills CSN-pengarna slutar komma. 

 

Det e det gamla vanliga helt enkelt. En förvirrad Sarah som inte vet vad hon vill, men som vill iväg.